Min berättelse

När jag växte upp var min mamma sjuk i depression och en rad fysiska sjukdommar.

Jag tillbringade en stor del av min barndom hemma med min mamma.

Jag minns att jag tänkte att jag skulle kunna ge vad som helst för att hon skulle bli frisk igen.

Det var därför det blev min högsta prioritering att bli en frisk och glad mamma.

Inte någon dag.

Inte "när saker och ting lugnar ner sig".

Utan nu.

Musiken blev mitt val.

Min mamma sjöng när hon var glad, gör fortfarande det.

Jag sjöng för att trösta mig själv, gör fortfarande det.

Musik har alltid varit mitt sätt att hålla mig nära livet.

Under graviditeten kontaktade jag en producent och spelade in fyra låtar.

Det var 2020.

De låtarna blev en EP vid namn Into Space.

Låtar om att våga ta språnget.

Om att inte veta - men att våga tro.

Om att höra hemma.

Om att leva ett liv fullt levt.

Om att röra sig framåt trots rädsla.

Idag är min dotter fem år gammal.

Alla fyra låtarna från den EP:n är släppta.

Jag har också släppt ett helt särskilt musikstycke: En vokal tolkning av Clair de Lune.

Den melodin levde med mig genom hela förlossningen och stannade kvar hos mig i åratal efteråt.

Det blev faktiskt lite av en besatthet.

Att skriva om den som ett vokalt arrangemang.

Att spela in den.

Jag släppte den i maj 2025.

Födelsen av min dotter och skapandet av det stycket markerade en tyst men avgörande förflyttning in i nästa fas av mitt liv.

Moderskapet.

Konstnärsskapet.

Och att ta ansvar för min egen lycka.

På mina villkor.

Min musik har nått tusentals människor och hittat lyssnare runt om i världen.

Den lever.

Den stannar hos människor.

Arbetet fortsätter.

Att dyka djupare.

Att flyga högre.